Halloween kom tidigt

Eleverna har höstlov, vi lärare har kompetensutvecklingsdagar, klockan har dragits tillbaka, det är svinkallt ute på morgnarna. Med andra ord, vintern närmar sig med stormsteg. Men i den här delen av landet kommer ju det inte att innebära snöklädda furor och strjärnklara nätter utan mer blixthalka i Tingstadstunneln, översvämningar i Mölndalsån och råkalla, mulna nätter. Men man får tända ljus, gosa in sig i filtar och dricka varm choklad!

I går, precis när jag lagt mig i soffan och dragit filten upp till hakan, plingade det på dörren. Vem f*n kommer hit nu? Jobbigt... Öppnar dörren och får till min stora förvåning se tre miniatyrvarulvar som säger "Bus eller godis?" Detta 4 dagar innan halloween... "Ni är tidiga" konstaterar jag bara och får något mummel till svar. Det är ju inte direkt så att man sitter på ett lager med godis här hemma heller så det blev till att gräva fram några mynt, fast det hade varit ganska kul att se vilket bus de hade i bakfickan. Jag lägger lite pengar i deras påsar och frågar om de ska komma på fredag också, när det är halloween? "Näää" stammar de fram. När jag stänger dörren hör jag deras förvånade röster eka ute i trappuppgången. "Är det inte halloween idag, går vi på fel dag?". Stackarna. Men de gick inte hem för det inte, sekunderna senare hör jag hur de plingar på hos grannen och säger "Bus eller godis?". Kanske har de kommit på världens bästa idé, tigga godis av grannarna 2 gånger på en och samma vecka...

Nu blir det snart sängen för imorgon ska jag jobba halvdag, sedan frivilligarbete på RK och efter det konsert med världens bästa M! Ser fram emot en ny dag med nya möjligheter!

Håller på att blåsa bort!

En av de få saker jag INTE tycker om med att bo på västkusten är vädret. Är så trött på det nu! Det har blåst stormbyar i en veckas tid vilket gjort att jag inte kunnat ta mig ut och springa. Man vill ju inte riskera att dö av att få ett träd över sig i spåret. Dessutom har det regnat spik. Måste ta mig i kragen och köpa ett träningskort så man kan träna inomhus nu.

I går kväll var jag på en underbar tjejmiddag med mina jobbarkompisar, 6 stycken tjejer som åt gott, drack vin och snackade skit, riktigt mycket skit... Det var så himla trevligt. Satt där med tända ljus och soft musik medan regnet smattrade mot rutan. Skön stämning. Det var dock inte lika skönt när man runt 2 tiden på natten skulle ta sig hem i pissvädret! Självklart hade jag glömt att ta med mig paraply också. Sprang till spårvagnen under ena kompisens paraply, trampade i vattenpölar stora som ankdammar, taxibilar som körde förbi och stänkte upp vatten över halva mig. När jag äntligen var hemma kände jag mig som en dränkt katt. Var bara att ta fram hårfönen och hoppas på att inte grannarna skulle vakna och bli griniga. Sedan hoppade jag huttrande under täcket och försökte få upp värmen igen.

Idag har det fortsatt att regna hela dagen. Har knappt tagit mig utanför dörren utan legat och läst, tränat på att ta barréackord (vilket jag aldrig får kläm på...) och stickat på min klänning som jag håller på med!

Nu hoppas jag på att morgondagen för bättre väder med sig!

Lay all your love on me!!!

Har precis kommit hem från en trevlig kväll med grönsaker, dipp, läsk och trevligt sälskap. En Idolkväll helt enkelt. Måste dock erkänna att jag inte följt Idol. Till min stora glädje var temat ABBA! Förundrades över att man kan sjunga med till texter som är äldre än vad jag själv är. Och vilka fantastiska texter! Give me a man after midnight... Lay all your love on me... Take a chance on me... Kan inte säga det bättre själv.

Blev så klart en del killsnack också, konstigt nog känns killar helt överreklamerade när man sitter och diskuterar alla deras fel och brister. Ännu konstigare är att man ändå vill ha dem! För hur ledsen och hur sårad man än har känt sig så står man där plötsligt, upp över öronen förälskad i en ny person. Och det är ju ändå rätt spännande att inte veta ännu vem denna person kommer vara...

Nu blir det sängen så jag orkar med morgondagens bravader. För en ny dag=nya möjligheter :)

Små saker som gör en grå dag lite ljusare

Jag är egentligen inte en så bitter människa, ibland kan jag även en grå dag gå omkring och småle. Här kommer några små saker som gör min vardag lite ljusare:

Ett gulligt mms från min svägerska föreställande mina brorsbarn.
En spontan komplimang från en jobbarkompis, speciellt från en manlig sådan :)
En kram från en elev med kommentaren "Du är världens bästa fröken!"
Ett sms från brorsdottern där hon skriver att hon saknar faster.
Ett leende och en blick från en okänd person på bussen.
Ett telefonsamtal från en trogen gammal vän.
Ett mail från någon man tycker om.
Ett samtal från mamma som säger att hon kan betala biljetten, bara man kommer hem, för att hon saknar en så.

Fast några av dom här sakerna gör ju att man börjar sakna en massa människor också, och så börjar man tänka på det, och till sist ligger man där, ensam i sin soffa och tycker synd om sig själv igen... Börjar fundera på att sälja soffan snart...

Men, imorgon är det en ny dag igen och då ska jag ta nya tag!

Kall och ensam i min soffa...

Äntligen är måndagen snart över. Längtar tills jag kan krypa ned i sängen och fortsätta läsa i den underbart spännande "Flickan som lekte med elden"... För höst = läsning för mig! I går var jag ute och gick 2 timmar i solskenet med en vän. Vi pratade, skrattade, fikade och hade väldigt trevlig. Var helt nedkyld när jag kom hem. Så jag tappade upp ett bubbelbad och började läsa. När vattnet hade kallnat och huden skrumpnat ihop totalt, tog jag mig huttrande ur badet, drog på myskläderna och fortsatte läsa. Underbart!!!

Idag har det inte alls varit lika vackert väder. Regn, blåst och kyla. Var åter igen nedkyld när jag kom hem från jobbet, bäddade ned mig i soffan och slog på datorn. Kollade runt lite, skrev lite, då loggade han in, x-et... Jag kände att jag var tvungen att fråga honom om det var den nya jag hade sett honom med. Japp, visst var det så, och hennes dotter... Hjärtat nästan stannade. Så då var det som jag befarat. Men de hade iaf inte börjat träffats långt innan han dumpade mej som jag fått för mig. Nej, de har bara träffats i snart 2 månader men tydligen ändå bestämt sig för att blanda in barnen i det. Så länge jag själv inte har barn så kommer jag inte kunna sätta mig in i situationen, så är det, men jag anser ändå att det är lite för tidigt. Så nu är jag kluven mellan känslan av att jag vill att det ska skita sig för honom, att han ska inse att han vill ha mig, att han har gjort ett stort misstag, och att det faktiskt ska hålla mellan dem för barnens skull... Finns så många barn som upplevt alltför många separationer i livet... Så himla kluven...

Men nu ligger jag här själv i soffan, nedbäddad under filtar, deppig, kall och ensammast i världen. Fast ändå inte, har mina underbara vänner som får en att må bra och ja, det går över, jag vet det! Men ibland är det så himla skönt också att tycka synd om sig själv... Imorgon tar jag nya tag och hoppas på att det blir en underbar dag!

En jobbig löparrunda som slutade i chock

I går tog jag tjuren i hornen och bestämde mig för att ge mig ut i löparspåret igen efter flera veckors uppehåll. Jag trotsade vädrets makter, struntade i förkylningen som inte riktigt givit med sig och drog på mig löparkläderna. Nu äntligen, inga fler ursäkter för att ligga i soffan och slöa!

Det gick faktiskt bra, gick som vanligt min kilometer som uppvärmning, sprang 6 km i lågt tempo men ändå ett rejält flås, och avslutade med min kilometers gång som nedtrappning. Svettig, våt i håret av allt regn, rödblommig om kinderna, osminkad och med kläder som var dyngsura, men lycklig över att ha tagit mig runt. Då händer det!!!

Jag får syn på mitt x som dumpade mej för snart 2 månader sedan och som jag inte träffat sedan dess, och han var inte ensam!!! Jag hade ingen stans att ta vägen, var tvungen att möta dem öga mot öga, och inte nog med det, dessutom skuttade en liten flicka på runt 4 år vid deras sida... Det var bara att le och säga hej, hur mår du, ja jag har varit ute och sprungit, nja... det gick sådär men skönt att vara igång igen... det vanliga trevliga, hurtiga jag. Men inombords värker det. Är det hans nya som han dumpade mig för? Och i så fall, hur länge har de egentligen träffats eftersom de blandat in barn i förhållandet??? Det kan ju inte bara ha varit de senaste 2 månaderna, alltså måste de ha träffats under tiden vi träffades... Frågorna snurrar i huvudet. Jag känner mig tom och kall. Mest av allt undrar jag när jag ska komma över honom, hur lång tid ska det ta? Chocken har fortfarande inte lagt sig.

Men livet går vidare, imorgon är det måndag igen och då är det bara att glad i hågen gå upp 5.50 och med ett leende på läpparna ta sig till jobbet igen. Ska fortsätta att sticka nu, mit substitut i livet!

Barn har så underbara tankar!

I 7 år har jag varit lärare och jag slutar aldrig att förundras hur kloka barn är. Det är inte sällan jag går hem från jobbet med ett leende på läpparna. Deras tankar är så rena, spontana och uppriktiga!

För några dagar sedan pratade vi om vänskap, vi skulle skriva en sång som handlade om det (eleverna är 10 år). De fick skriva ner sina tankar på ett papper och vilka underbara ord det blev. Man delar lördagsgodis med sin kompis, man får vara hemma hos sin kompis så mycket man vill, en kompis sviker aldrig, man kan dela hemlisar som kompisen aldrig berättar för någon annan, en kompis är modig och låter en alltid vara med, en kompis bråkar aldrig. Så kloka...

I förrgår hade jag en engelskalektion i halvklass. Helt plötsligt frågar en av eleverna varför vi på svenska säger sex för siffran 6, det är ju ett fult ord!!! Vips var vi inne på sexualkunskap light... "Nej då, sex är inget fult ord, om ingen hade sex skulle vi inte finnas till"... "Mamma säger att sex är något man har när man är vuxen och kär"... "Har du haft sex?"... "Nu ska vi inte prata om mig"... "Har du hånglat?"..."Vad är hångla?"... "Mamma säger att när man hånglar pussas man med tungan och kramas jätte mycket"... "Men har du hånglat??"... "Ja, jag har hånglat"... "Men varför har du ingen kille då fröken"... "Jag har helt enkelt inte träffat rätt"... "Och du som är en sån killmagnet"...

Gud va underbara de är!!! Från engelska till sex, till hångel, till varför fröken inte har en kille. En pojke i klassen tycker jag ska gå med i match.com för då skickar de hem en kille till en på posten!!! Jo du, det skulle allt vara något! Underbara ungar!

Stickar i brist på pojkvän...

Gud va med tid man får över när man inte har en pojkvän. Ibland kan ju det kännas skönt, men ibland vet man inte vad man ska göra med all den tiden. Jag har ju inga barn, inga förpliktelser. Visst, jag umgås med vänner på min fritid, jag tittar på TV, lagar mat, städar, tränar och allt det där. Men jag har konstigt nog ändå tid över. Den tid som alltså helt logiskt skulle vara vigd åt min pojkvän som nu inte finns...

Så, jag har börjat sticka! Det började jag iofs med för ganska länge sedan, förra gången jag blev singel, och nu har jag kommit igång igen. I somras stickade jag en tröja till min vän, förra månaden en mössa till min andra vän och nu har jag börjat sticka en klänning till mig själv. Det är fantastiskt kul. Fast jag funderar helt seriöst på att gå någon stickkurs så jag kan göra mer mönster och sånt kul!

Stickning är iaf värsta substitutet när man är singel, så, alla singeltjejer, börja sticka är mitt råd!

Söndagsångest och godisätande

Då var helgen snart över, igen. Varför ska de alltid gå så fort??? Jag hinner aldrig med att göra det jag hade tänkt att göra, och då har jag ändå inte gjort något speciellt den här helgen. Låter det vettigt? Har mest småätit godis hela helgen, inte bra med tanke på att jag inte kan träna ännu. Men det ska bli bättring med det!

Mitt stora mål för helgen var att ränsa ur gammalt skräp, städa upp ordentligt och få lite ordning i mitt liv. Det jag lyckades med under två dagar var att fixa till blommorna, städa upp på byrån i hallen och tvätta... Har tvättat i massor, en hel säck med kläder som ska till Röda Korset. Så lite nytta har jag allt gjort. Men fortfarande ligger högar med osorterade papper överallt, småprylar som jag aldrig kan hitta någon bra plats åt och hyllor som jag fortfarande inte skruvat upp. Men jag SKA (snart) få ordning!!!

Jag skulle behöva hitta en kar som gillar att städa och ha ordning och reda, någon som helt enkelt skulle tycka det var trevligt att plocka upp efter mig och att diska. Tvättar och lagar mat gör jag gärna, men städa är inte min grej. Frågan är bara var man hittar en sån kar, eller rättare sagt, var man hittar en kar över huvud taget...

En tragisk människa

Jaha, så sitter man här, ensam och tragisk en lördagskväll. Det är iofs självvalt, var bjuden på drinkfest, troligen bara par där.

Försökte mig på en aw igår, 4 cider, en smått onykter fröken och hemgång före 22.00. Är helt enkelt för gammal för att orka med. Eller kan det bero på förkylningen som inge givit med sig på 3 veckor...

Hmmm. Hur som helst vaknade jag 06.37, ensam i min stora säng. Kunde inte somna om utan fick istället gå upp och koka en rejäl kanna kaffe. Även detta känns väldigt vuxet. Vet att morfar, 86 år gammal, vaknar rätt tidigt också... Får väl börja prenumerera på en morgontidning och köpa fårskinnstofflor också!

I övrigt har dagen inte varit så spännande, handlat mat, tvättat, diskat och vattnat blommor. Hittade ett tips på nätet hur man ska avkalka vattnet som man ska vattna blommorna med, så nu har jag kokat det och droppat i citronsaft. Känner att mina vuxenpoäng börjar uppnå pensionärsstatus!

Nu sitter jag och väntar på att ett gammalt x från hemstaden ska ringa upp. Har man torka här får man fixa uppskattning på annat sätt... Men egentligen är det ju närhet jag vill ha, lite kärlek och värme, så jag känner mig rätt tragisk när jag sitter här och väntar på ett telefonsamtal från en person som befinner sig 50 mil härifrån... Och ännu mer tragisk när jag tänker på att imorgon kommer jag vakna upp ensam i min stora säng, igen...