Tillväxt

Döm om min förvåning när jag här om dagen gick in i skolsköterskans rum och mätte mid, fröken har blivit 1 cm längre! Så nu kan jag stoltsera med 167 cm :) Det är ju iaf väldigt skönt att det är på längden och inte på brädden man vuxit.

För övrigt har jag kommit in i julstressen, inte köpt några klappar, övning inför julavslutningen, bakning, städning och glöggfester. Har haft magvärk av och till i en vecka nu. Inte bra, inte bra alls. Är så skönt att det bara är 5 arbetsdagar kvar till semestern nu.

Försöker se det positiva, försöker... Hej hopp!

Vad skönt det är med underbara kollegor!

Den här helgen har jag spenderat väldigt många timmar med mina kollegor, och nu när man sitter och funderar lite på det så inserman vilken tur man haft. Tur att man har världens bästa kollegor som man har så roligt tillsammans med, oavsett ålder!

I fredags hade vi personalfest, eller det kanske heter medarbetarfest numera. Vi åt italiensk buffé, sjöng, drack groggar och hade riktigt roligt tillsammans. Några av oss drog vidare för att fortsätta dricka öl, men det blev ändå en rätt tidig hemgång vid 1 tiden.

I lördags var det 30års fest hos en kollega, och flera av mina arbetskamrater var där. Självklart blev det utgång också. Dansade till kl 3!

Så idag känns det nästan lite konstigt att inte ha träffat kollegorna. Som tur är så är det måndag imorgon, ytterligare en dag i paradiset och då får jag träffa mina kollegor igen! :)

Ett gott skratt...

Jag har fått en underbar bok av min älskade mamma, den är skriven av allas vårt Mumintroll, Mark Levengood och heter "Hjärtat får inga rynkor". Jag började läsa den på bussen till jobbet idag. Plötsligt fann jag migsjälv sitta och småskratta, försiktigt tittade jag upp över bokkanten och såg leende människor som tittade på mig... Mitt skratt hade tydligen smittat av sig.

När jag sedan åkte hemmåt, runt 20.00 tiden, plockade jag så upp boken igen och inte heller denna gången kunde jag hålla mig för skratt. Jag måste dela med mig av ett litet smakprov så håll i hatten, här kommer det:

"På skärtorsdagen svängde jag förbi krematoriet i söderort för att plocka upp en kompis som blivit lite kremerad. Det var förmiddag och ganska lugnt, så personalen blev glad över att jag kom förbi. Jag vill nu inte säga att de hade dötid, men de tog sig ändå en stund för att visa mig runt bland ugnarna....För att roa honom berättar jag än en gång historien om när min mormor kom ut från sin kammare och var så allvarlig, och så sade hon att -Jag har funderat och kommit fram till att jag vill bli kremerad. Och morfar vek ihop tidningen och sade -Jaha, ta på dig kappan så hämtar jag bilen..."

Så, vill du ha underbar, lättläst men ändå djup läsning, eller julklappstips, så köp denna fantastiska bok!

Nu ska jag lägga mig och fortsätta min underbara läsning. Imorgon är det en ny underbar dag! :)

1a advent

Japp, nu är det inte långt kvar till jul, första ljuset brinner, stjärnan har kommit upp i fönstret, knäcken är kokad och hyacinterna på plats. Lite julemys är aldrig fel!

Igår var det första glöggprovningen hemma hos vännina. Partystämning, pepparkakor, dans och sedan utgång. Frågan var bara var vi skulle eftersom vi inte stod uppskrivna på den gästlista vi skulle stått uppskrivna på. Då kom det, igen... Det finns ett ställe i hela stan jag av principskäl vägrar att gå till, och dit skulle då självklart min vännina gå... Stan är full med uteställen, bara att välja och vraka, men nej då. Så, eftersom hon inte kunde tänka sig att gå till ett annat ställe för att festa vidare med mig, så blev det taxi hem för mig... Jäkligt sorgligt att man inte kan acceptera en annans persons åsikt men men, så är det... Bara att inse att vi inte ska gå ut tillsammans helt enkelt.

Eftersom jag ändå ska försöka se allt positivt så kan jag säga att jag var ju pigg när jag vaknade, så pass pigg att jag kunde byta hjul på bilen, handla, sätta upp adventspysslet och sedan med gott samvete lägga mig i soffan. :) Så, jag har iaf fått mycket uträttat idag, även om jag tänkt väldigt mycket på Honom... igen...

That´s life, nu är det bara 3 veckor kvar att jobba, så, nya tag imorgon! Tjao!

skrivkramp...

Oj, oj, nu har jag inte skrivit här på väldigt länge. Fast det har inte hänt så många spännande saker i mitt liv heller. Har jobbat, tränat, ätit och sovit. Och så var jag på 30 års fest i lördags. Tyvärr blev det lite för många drinkar för fröken, så det var tidig hemgång. Alltså ingenting på raggfronten, fortfarande singel och ensammast i världen.

Jag hoppas dock på att få se han som gör att hjärtat slår lite fortare imorgon. Alltid något att se fram emot. :)

Har börjat julstäda här hemma också. I helgen blir det ju till att adventspynta och då måste det ju finnas några lediga ytor att ställa allt pynt på. Så nu går jag igenom alla högar av papper, böcker, armband, hårsnoddar och annat skräp som jag bara lagt överallt.

Tjingeling!

Träningssvackan är över

Nu fanns det inga ursäkter längre. Kunde inte skylla på storm, regn eller snö, inte några skador eller att jag kom hem för sent. Slut på alla bortförklaringar. Så det var bara till att svira om och snöra på sig joggingskorna så fort jag kom hem.

Det var underbart. Kall, frisk luft, fötter som flög fram över asfalten och grusvägen, svetten som rann längsmed ryggen. Underbart, i 5 minuter, sedan en kamp mot att ge upp, håll och hosta. Men jag fixade det, ingen jätte runda, drygt 6 km, men nu är jag på gång igen. Och DET känns underbart. Alltid lika skönt när rundan är över och man överlevt.

Så, nu är jag på gång igen, nu blir det till att springa igen och inte bara ett pass i veckan, nej nu ska här tränas stenhårt! Inga ursäkter är acceptabla, nu ska jag komma tillbaka i form igen och det känns bara bra :)

handlingsförlamad

Det finns ungefär 1000 saker jag BORDE göra och idag hade troligen varit en bra dag för detta. Men icke... Istället för att städa, diska, damma, byta däck på bilen, göra iordning i källaren, sätta upp hyllor mm, har jag suttit i soffan, tittat på film, stickat, läst, varit ute på promenad... Konstigt det där att ju fler saker jag har som borde göras, desto mindre gör jag.

Jag kan inte skylla på att jag var bakis heller. Visst, jag drack alkohol och var ute och stuffade till klockan 3, men mådde riktigt bra när jag vaknade. Inget panndunk, inget illamående. Så jag hade faktiskt kunnat göra massor av de saker jag borde göra.

Men vem vet, imorgon har jag kanske orken att göra någon av de sakerna!

Bitter, fast ändå inte

Vi har infört en ny tradition i tjejgänget. Kallar det för Sex and the City kväll eftersom vi en helt vanlig vardag träffas ett gäng och dricker drinkar, äter gott och spanar på killar...

I kväll ska vi gå till ett ställe som heter Bitter. Ett passande namn på en restaurang för mig kanske. Är nog ofta rätt bitter, eller framstår som så iaf. Men den nya singelfrökens plan är ju att tänka positivt, vad som än händer.

Så, med största sannorlikhet blir det inte en bitter kväll på Bitter, utan tvärtom en aldeles fantastisk kväll med aldeles fantastiska väninnor!

Med förhoppning om att jag kommer hem lite smålurig ikväll, ha det underbart ni där ute i cyberrymden!

positivt tänkande!

Nu är det slut på det här bla bla bla, vad synd det är om mig... Dags för att tänka positivt! Och idag var en bra dag att starta på!

Det regnade inte på morgonen! Undervisningen har gått bra, speciellt den sista lektionen som var kanon! Det som var extra bra var att även eleverna tyckte den var jättebra! Jag har gått omkring och tänkt på en väldigt rolig sak som jag ska ordna med min vän C! Jag har skrattat en hel del med mina kära arbetskamrater! När jag jobbade på RK idag uppenbarade sig den där killen som får hjärtat att slå lite snabbare! Han hälsade på mig idag, vilket iofs fick mig att rodna något enormt (kände mig lite som 14 igen...) men det var en underbar känsla!

Så många bra saker, så många utropstecken! Det har varit en underbar dag och imorgon kommer en ny underbar dag med massor av underbara överraskningar!

Fars dag

I dag är det fars dag. I 14 års tid har denna dag väckt blandade känslor hos mig. För i 14 års tid har jag inte haft en far i livet att fira.

Så då alla reklamfilmer på tv som uppmuntrar om att köpa presenter till sin far spelas upp får jag en klump i halsen. Jag undrar varför det ska finnas en speciell dag till att fira sin far på? Ska han inte älskas och uppmärksammas alla dagar? Men samtidigt förstår jag alla de som vill åka hem till sin pappa och dricka kaffe och ge honom en present. Det skulle jag också så väldigt gärna göra. Men det kan jag inte. Istället tänker jag på min far varje dag, skänker en tanke till honom när jag ser en pappa med sina barn, när jag känner mig ensam, när jag känner mig glad, när jag önskar att han fanns här för att stötta, lyssna, dela min glädje och min sorg. Och han finns här. Jag vet att han sitter på någon underbar plats och tittar på mig, förhoppningsvis med stolthet.

Så grattis pappa, på fars dag och alla övriga dagar på året då jag älskar dig och saknar dig! Och till alla er som har en far i livet, glöm inte bort honom alla de övriga dagarna på året! Glöm inte bort någon du älskar, för alla är värda att uppskattas alla dagar, året om.

Var rädda om er och om varandra!

Bakistårar

Idag har jag varit något bakis. Ingen större fara, lite lätt huvuddunk hela dagen, en känsla av yrsel till och från och så de obligatoriska tårarna...

Av någon anledning gråter jag väldigt lätt när jag är bakis. Det finns säkert någon medicinsk förklaring till det, man har väl brutit ned sitt känsloförsvar på något sätt. Tänkte jag skulle ha en lugn lördagskväll för en gångs skull. Bädda ner mig i soffan och titta på film. Det blev 27 dresses med Katherine Heigl. För er som inte sett filmen kommer här en kort sammanfattning:

Flicka älskar bröllop, drömmer om att få gifta sig, drömmer om sin chef, är brudtärna till sina 27 väninnor, chefen förälskar sig i systern, annan man kommer in i hennes liv, hon ogillar mannen, kysser chefen, förstår att hon älskar den andra mannen. Resten får ni klura ut själva...

Märker att jag sitter och storbölar till filmen. Jag vill också ha det där, kanske inte det stora flådiga bröllopet, men kärleken. Just nu känner jag mig som den ensamma personen som Mauro Scocco sjunger om: ingen frågar när du kommer, ingen saknar dig när du går, ingen delar din dröm, ingen undrar hur du mår... Tragiskt... Men en dag SKA jag hitta honom, kan vänta tills jag blir 80, ingen fara, bara det är på riktigt, inget halvdant velande och tjafsande. Ska ha hela lovestoryn för det är jag värd!

Nu ska jag drömma om Lars Frölander, imorgon kommer en ny, underbar dag!

Hösttröttheten är här

Nu har den obligatoriska hösttröttheten slagit till. Kan knappt ta mig ur sängen på morgnarna och på kvällarna känner jag mig som en klubbad säl. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att städa och hålla ordning, men nu är det värre än någonsin. Kan absolut inte ta emot besök pga hälsorisk. Dammråttorna lurar under sängen, morötterna skrumpnar i kylskåpet, diskhögen växer.

Jag skyller allt på höstmörkret. Skulle behöva lite sol och värme. Finns det någon där ute som kan tänka sig att sponsra en solresa till en fattig fröken? Det kanske finns någon fond att söka pengar i för sådant.

Jag prövar att äta rosenrot. Det ska tydligen vara uppiggande. Men jag är troligen ett hopplöst fall för mig verkar det inte bita på.

Nu ska jag försöka få bort diskberget iaf och hoppas på att lördagen skall ge en stor lottovinst så jag kan bjuda mina vänner på en välbehövd solsemester!

Andas in och tar nya tag :)

Glädje och sorg

I torsdags tog jag blien och körde de 56 milen norrut som leder till mina barndomstrakter. Efter timmar i pissregn, mörker och bilköer var jag äntligen hemma hos lilla mamsen. Världens bästa mamma! Hade saknat henne så mycket, men efter en halvtimme hos henne var det dags att svira om och ge sig ut i blåsten och regnet. Ner på stan'. Träffade en gammal kär vän, någon som jag längtat efter, någon som jag tycker mycket om, någon som jag aldrig kommer glömma. Det var underbart.

På fredagen träffade jag syskon och syskonbarn. Det är helt otroligt hur mycket som kan hända på några månader när det gäller barns utveckling. Minstingen där hemma, som är 1 år och 9 månader (snart) hade ju börjat prata en hel massa. Med bestämdhet i rösten sa han åt mig vad jag skulle göra eller vad vi skulle leka. Det var underbart att se dem alla igen!

Men allt är inte bara roligt när jag åker hem. Fortfarande gör det ont när jag tänker på huset på ön där jag växte upp, som idag blivit sommarstuga åt någon rik j**la snubbe från Djursholm eller var f*n han kommer från... Men jag satte på mig mina löparkläder och tog bilen ut till ön på lördagen. Satte mig vid bryggan en halvtimme innan jag sprang en liten runda i den friska havsluften. Sedan tog jag bilen till kyrkogården. Jag brukar inte besöka kyrkogården när jag är hemma, men nu kändes det rätt. Ville dit. Inte bara för att det var Allhelgona utan också för att pappa faktiskt skulle ha fyllt 67 år i lördags. Jag satte mig på en bänk i minneslunden och då kom tårarna. Jag kunde inte hejda dem. Jag satt nog i 40 minuter och bara grät, inte så där hulkande utan lät bara tårarna rinna över kinderna. Folk kom och gick, men jag brydde mig inte om det. Det kändes så skönt. När jag gråtit färdigt satte jag mig i bilen igen och åkte hem till mamsen igen.

Sedan var det bara att hoppa in i duschen, göra sig iordning för fest och dra till singstartävlingen som anordnats för kvällen. Det var en mycket trevlig kväll, även om mr M slog mig i singstar! Grrr... jag skyller på att han övat... Utgång, dans, hemgång och ett nattligt samtal till någon jag tycker mycket om!

Sedan var det redan söndag! Varför går lediga dagar så fort? Hämtade upp jobbarkompisen i Uppsala och körde 7,5 timme hemåt igen, nu livrädd över att stöta på en isfläck på vägen eftersom jag inte bytt till vinterhjul ännu... Men vi klarade oss, och idag var det åter till jobbet!

I morgon blir det en hästdag, knappa 13 arbetstimmar varav många möten. Hoppas jag överlever! Ny dag, nya tag!

Halloween kom tidigt

Eleverna har höstlov, vi lärare har kompetensutvecklingsdagar, klockan har dragits tillbaka, det är svinkallt ute på morgnarna. Med andra ord, vintern närmar sig med stormsteg. Men i den här delen av landet kommer ju det inte att innebära snöklädda furor och strjärnklara nätter utan mer blixthalka i Tingstadstunneln, översvämningar i Mölndalsån och råkalla, mulna nätter. Men man får tända ljus, gosa in sig i filtar och dricka varm choklad!

I går, precis när jag lagt mig i soffan och dragit filten upp till hakan, plingade det på dörren. Vem f*n kommer hit nu? Jobbigt... Öppnar dörren och får till min stora förvåning se tre miniatyrvarulvar som säger "Bus eller godis?" Detta 4 dagar innan halloween... "Ni är tidiga" konstaterar jag bara och får något mummel till svar. Det är ju inte direkt så att man sitter på ett lager med godis här hemma heller så det blev till att gräva fram några mynt, fast det hade varit ganska kul att se vilket bus de hade i bakfickan. Jag lägger lite pengar i deras påsar och frågar om de ska komma på fredag också, när det är halloween? "Näää" stammar de fram. När jag stänger dörren hör jag deras förvånade röster eka ute i trappuppgången. "Är det inte halloween idag, går vi på fel dag?". Stackarna. Men de gick inte hem för det inte, sekunderna senare hör jag hur de plingar på hos grannen och säger "Bus eller godis?". Kanske har de kommit på världens bästa idé, tigga godis av grannarna 2 gånger på en och samma vecka...

Nu blir det snart sängen för imorgon ska jag jobba halvdag, sedan frivilligarbete på RK och efter det konsert med världens bästa M! Ser fram emot en ny dag med nya möjligheter!

Håller på att blåsa bort!

En av de få saker jag INTE tycker om med att bo på västkusten är vädret. Är så trött på det nu! Det har blåst stormbyar i en veckas tid vilket gjort att jag inte kunnat ta mig ut och springa. Man vill ju inte riskera att dö av att få ett träd över sig i spåret. Dessutom har det regnat spik. Måste ta mig i kragen och köpa ett träningskort så man kan träna inomhus nu.

I går kväll var jag på en underbar tjejmiddag med mina jobbarkompisar, 6 stycken tjejer som åt gott, drack vin och snackade skit, riktigt mycket skit... Det var så himla trevligt. Satt där med tända ljus och soft musik medan regnet smattrade mot rutan. Skön stämning. Det var dock inte lika skönt när man runt 2 tiden på natten skulle ta sig hem i pissvädret! Självklart hade jag glömt att ta med mig paraply också. Sprang till spårvagnen under ena kompisens paraply, trampade i vattenpölar stora som ankdammar, taxibilar som körde förbi och stänkte upp vatten över halva mig. När jag äntligen var hemma kände jag mig som en dränkt katt. Var bara att ta fram hårfönen och hoppas på att inte grannarna skulle vakna och bli griniga. Sedan hoppade jag huttrande under täcket och försökte få upp värmen igen.

Idag har det fortsatt att regna hela dagen. Har knappt tagit mig utanför dörren utan legat och läst, tränat på att ta barréackord (vilket jag aldrig får kläm på...) och stickat på min klänning som jag håller på med!

Nu hoppas jag på att morgondagen för bättre väder med sig!

Lay all your love on me!!!

Har precis kommit hem från en trevlig kväll med grönsaker, dipp, läsk och trevligt sälskap. En Idolkväll helt enkelt. Måste dock erkänna att jag inte följt Idol. Till min stora glädje var temat ABBA! Förundrades över att man kan sjunga med till texter som är äldre än vad jag själv är. Och vilka fantastiska texter! Give me a man after midnight... Lay all your love on me... Take a chance on me... Kan inte säga det bättre själv.

Blev så klart en del killsnack också, konstigt nog känns killar helt överreklamerade när man sitter och diskuterar alla deras fel och brister. Ännu konstigare är att man ändå vill ha dem! För hur ledsen och hur sårad man än har känt sig så står man där plötsligt, upp över öronen förälskad i en ny person. Och det är ju ändå rätt spännande att inte veta ännu vem denna person kommer vara...

Nu blir det sängen så jag orkar med morgondagens bravader. För en ny dag=nya möjligheter :)

Små saker som gör en grå dag lite ljusare

Jag är egentligen inte en så bitter människa, ibland kan jag även en grå dag gå omkring och småle. Här kommer några små saker som gör min vardag lite ljusare:

Ett gulligt mms från min svägerska föreställande mina brorsbarn.
En spontan komplimang från en jobbarkompis, speciellt från en manlig sådan :)
En kram från en elev med kommentaren "Du är världens bästa fröken!"
Ett sms från brorsdottern där hon skriver att hon saknar faster.
Ett leende och en blick från en okänd person på bussen.
Ett telefonsamtal från en trogen gammal vän.
Ett mail från någon man tycker om.
Ett samtal från mamma som säger att hon kan betala biljetten, bara man kommer hem, för att hon saknar en så.

Fast några av dom här sakerna gör ju att man börjar sakna en massa människor också, och så börjar man tänka på det, och till sist ligger man där, ensam i sin soffa och tycker synd om sig själv igen... Börjar fundera på att sälja soffan snart...

Men, imorgon är det en ny dag igen och då ska jag ta nya tag!

Kall och ensam i min soffa...

Äntligen är måndagen snart över. Längtar tills jag kan krypa ned i sängen och fortsätta läsa i den underbart spännande "Flickan som lekte med elden"... För höst = läsning för mig! I går var jag ute och gick 2 timmar i solskenet med en vän. Vi pratade, skrattade, fikade och hade väldigt trevlig. Var helt nedkyld när jag kom hem. Så jag tappade upp ett bubbelbad och började läsa. När vattnet hade kallnat och huden skrumpnat ihop totalt, tog jag mig huttrande ur badet, drog på myskläderna och fortsatte läsa. Underbart!!!

Idag har det inte alls varit lika vackert väder. Regn, blåst och kyla. Var åter igen nedkyld när jag kom hem från jobbet, bäddade ned mig i soffan och slog på datorn. Kollade runt lite, skrev lite, då loggade han in, x-et... Jag kände att jag var tvungen att fråga honom om det var den nya jag hade sett honom med. Japp, visst var det så, och hennes dotter... Hjärtat nästan stannade. Så då var det som jag befarat. Men de hade iaf inte börjat träffats långt innan han dumpade mej som jag fått för mig. Nej, de har bara träffats i snart 2 månader men tydligen ändå bestämt sig för att blanda in barnen i det. Så länge jag själv inte har barn så kommer jag inte kunna sätta mig in i situationen, så är det, men jag anser ändå att det är lite för tidigt. Så nu är jag kluven mellan känslan av att jag vill att det ska skita sig för honom, att han ska inse att han vill ha mig, att han har gjort ett stort misstag, och att det faktiskt ska hålla mellan dem för barnens skull... Finns så många barn som upplevt alltför många separationer i livet... Så himla kluven...

Men nu ligger jag här själv i soffan, nedbäddad under filtar, deppig, kall och ensammast i världen. Fast ändå inte, har mina underbara vänner som får en att må bra och ja, det går över, jag vet det! Men ibland är det så himla skönt också att tycka synd om sig själv... Imorgon tar jag nya tag och hoppas på att det blir en underbar dag!

En jobbig löparrunda som slutade i chock

I går tog jag tjuren i hornen och bestämde mig för att ge mig ut i löparspåret igen efter flera veckors uppehåll. Jag trotsade vädrets makter, struntade i förkylningen som inte riktigt givit med sig och drog på mig löparkläderna. Nu äntligen, inga fler ursäkter för att ligga i soffan och slöa!

Det gick faktiskt bra, gick som vanligt min kilometer som uppvärmning, sprang 6 km i lågt tempo men ändå ett rejält flås, och avslutade med min kilometers gång som nedtrappning. Svettig, våt i håret av allt regn, rödblommig om kinderna, osminkad och med kläder som var dyngsura, men lycklig över att ha tagit mig runt. Då händer det!!!

Jag får syn på mitt x som dumpade mej för snart 2 månader sedan och som jag inte träffat sedan dess, och han var inte ensam!!! Jag hade ingen stans att ta vägen, var tvungen att möta dem öga mot öga, och inte nog med det, dessutom skuttade en liten flicka på runt 4 år vid deras sida... Det var bara att le och säga hej, hur mår du, ja jag har varit ute och sprungit, nja... det gick sådär men skönt att vara igång igen... det vanliga trevliga, hurtiga jag. Men inombords värker det. Är det hans nya som han dumpade mig för? Och i så fall, hur länge har de egentligen träffats eftersom de blandat in barn i förhållandet??? Det kan ju inte bara ha varit de senaste 2 månaderna, alltså måste de ha träffats under tiden vi träffades... Frågorna snurrar i huvudet. Jag känner mig tom och kall. Mest av allt undrar jag när jag ska komma över honom, hur lång tid ska det ta? Chocken har fortfarande inte lagt sig.

Men livet går vidare, imorgon är det måndag igen och då är det bara att glad i hågen gå upp 5.50 och med ett leende på läpparna ta sig till jobbet igen. Ska fortsätta att sticka nu, mit substitut i livet!

Barn har så underbara tankar!

I 7 år har jag varit lärare och jag slutar aldrig att förundras hur kloka barn är. Det är inte sällan jag går hem från jobbet med ett leende på läpparna. Deras tankar är så rena, spontana och uppriktiga!

För några dagar sedan pratade vi om vänskap, vi skulle skriva en sång som handlade om det (eleverna är 10 år). De fick skriva ner sina tankar på ett papper och vilka underbara ord det blev. Man delar lördagsgodis med sin kompis, man får vara hemma hos sin kompis så mycket man vill, en kompis sviker aldrig, man kan dela hemlisar som kompisen aldrig berättar för någon annan, en kompis är modig och låter en alltid vara med, en kompis bråkar aldrig. Så kloka...

I förrgår hade jag en engelskalektion i halvklass. Helt plötsligt frågar en av eleverna varför vi på svenska säger sex för siffran 6, det är ju ett fult ord!!! Vips var vi inne på sexualkunskap light... "Nej då, sex är inget fult ord, om ingen hade sex skulle vi inte finnas till"... "Mamma säger att sex är något man har när man är vuxen och kär"... "Har du haft sex?"... "Nu ska vi inte prata om mig"... "Har du hånglat?"..."Vad är hångla?"... "Mamma säger att när man hånglar pussas man med tungan och kramas jätte mycket"... "Men har du hånglat??"... "Ja, jag har hånglat"... "Men varför har du ingen kille då fröken"... "Jag har helt enkelt inte träffat rätt"... "Och du som är en sån killmagnet"...

Gud va underbara de är!!! Från engelska till sex, till hångel, till varför fröken inte har en kille. En pojke i klassen tycker jag ska gå med i match.com för då skickar de hem en kille till en på posten!!! Jo du, det skulle allt vara något! Underbara ungar!

Stickar i brist på pojkvän...

Gud va med tid man får över när man inte har en pojkvän. Ibland kan ju det kännas skönt, men ibland vet man inte vad man ska göra med all den tiden. Jag har ju inga barn, inga förpliktelser. Visst, jag umgås med vänner på min fritid, jag tittar på TV, lagar mat, städar, tränar och allt det där. Men jag har konstigt nog ändå tid över. Den tid som alltså helt logiskt skulle vara vigd åt min pojkvän som nu inte finns...

Så, jag har börjat sticka! Det började jag iofs med för ganska länge sedan, förra gången jag blev singel, och nu har jag kommit igång igen. I somras stickade jag en tröja till min vän, förra månaden en mössa till min andra vän och nu har jag börjat sticka en klänning till mig själv. Det är fantastiskt kul. Fast jag funderar helt seriöst på att gå någon stickkurs så jag kan göra mer mönster och sånt kul!

Stickning är iaf värsta substitutet när man är singel, så, alla singeltjejer, börja sticka är mitt råd!

Söndagsångest och godisätande

Då var helgen snart över, igen. Varför ska de alltid gå så fort??? Jag hinner aldrig med att göra det jag hade tänkt att göra, och då har jag ändå inte gjort något speciellt den här helgen. Låter det vettigt? Har mest småätit godis hela helgen, inte bra med tanke på att jag inte kan träna ännu. Men det ska bli bättring med det!

Mitt stora mål för helgen var att ränsa ur gammalt skräp, städa upp ordentligt och få lite ordning i mitt liv. Det jag lyckades med under två dagar var att fixa till blommorna, städa upp på byrån i hallen och tvätta... Har tvättat i massor, en hel säck med kläder som ska till Röda Korset. Så lite nytta har jag allt gjort. Men fortfarande ligger högar med osorterade papper överallt, småprylar som jag aldrig kan hitta någon bra plats åt och hyllor som jag fortfarande inte skruvat upp. Men jag SKA (snart) få ordning!!!

Jag skulle behöva hitta en kar som gillar att städa och ha ordning och reda, någon som helt enkelt skulle tycka det var trevligt att plocka upp efter mig och att diska. Tvättar och lagar mat gör jag gärna, men städa är inte min grej. Frågan är bara var man hittar en sån kar, eller rättare sagt, var man hittar en kar över huvud taget...

En tragisk människa

Jaha, så sitter man här, ensam och tragisk en lördagskväll. Det är iofs självvalt, var bjuden på drinkfest, troligen bara par där.

Försökte mig på en aw igår, 4 cider, en smått onykter fröken och hemgång före 22.00. Är helt enkelt för gammal för att orka med. Eller kan det bero på förkylningen som inge givit med sig på 3 veckor...

Hmmm. Hur som helst vaknade jag 06.37, ensam i min stora säng. Kunde inte somna om utan fick istället gå upp och koka en rejäl kanna kaffe. Även detta känns väldigt vuxet. Vet att morfar, 86 år gammal, vaknar rätt tidigt också... Får väl börja prenumerera på en morgontidning och köpa fårskinnstofflor också!

I övrigt har dagen inte varit så spännande, handlat mat, tvättat, diskat och vattnat blommor. Hittade ett tips på nätet hur man ska avkalka vattnet som man ska vattna blommorna med, så nu har jag kokat det och droppat i citronsaft. Känner att mina vuxenpoäng börjar uppnå pensionärsstatus!

Nu sitter jag och väntar på att ett gammalt x från hemstaden ska ringa upp. Har man torka här får man fixa uppskattning på annat sätt... Men egentligen är det ju närhet jag vill ha, lite kärlek och värme, så jag känner mig rätt tragisk när jag sitter här och väntar på ett telefonsamtal från en person som befinner sig 50 mil härifrån... Och ännu mer tragisk när jag tänker på att imorgon kommer jag vakna upp ensam i min stora säng, igen...