En tragisk människa

Jaha, så sitter man här, ensam och tragisk en lördagskväll. Det är iofs självvalt, var bjuden på drinkfest, troligen bara par där.

Försökte mig på en aw igår, 4 cider, en smått onykter fröken och hemgång före 22.00. Är helt enkelt för gammal för att orka med. Eller kan det bero på förkylningen som inge givit med sig på 3 veckor...

Hmmm. Hur som helst vaknade jag 06.37, ensam i min stora säng. Kunde inte somna om utan fick istället gå upp och koka en rejäl kanna kaffe. Även detta känns väldigt vuxet. Vet att morfar, 86 år gammal, vaknar rätt tidigt också... Får väl börja prenumerera på en morgontidning och köpa fårskinnstofflor också!

I övrigt har dagen inte varit så spännande, handlat mat, tvättat, diskat och vattnat blommor. Hittade ett tips på nätet hur man ska avkalka vattnet som man ska vattna blommorna med, så nu har jag kokat det och droppat i citronsaft. Känner att mina vuxenpoäng börjar uppnå pensionärsstatus!

Nu sitter jag och väntar på att ett gammalt x från hemstaden ska ringa upp. Har man torka här får man fixa uppskattning på annat sätt... Men egentligen är det ju närhet jag vill ha, lite kärlek och värme, så jag känner mig rätt tragisk när jag sitter här och väntar på ett telefonsamtal från en person som befinner sig 50 mil härifrån... Och ännu mer tragisk när jag tänker på att imorgon kommer jag vakna upp ensam i min stora säng, igen...