Fackmöte, alltid lika uppiggande, eller...

Har spenderat dagen på facket. Vi har pratat lokaler, ekonomi, klasstorlekar, löneförhandlingar mm. Visst är det intressant och viktigt men det känns inte direkt så uppiggande. Känns som att det faktiskt bara blir värre och värre inom skolans värld och det är svårt att påverka.

Jag tycker oftast väldigt mycket om mitt jobb som lärare och jag vill kunna känna en yrkesstolthet och veta att man alltid gör sitt bästa men så som det ser ut nu är det svårt. Besparingar varje år, större klasser och mindre resurser rimmar illa... Att inte ha tid till alla elever som behöver hjälp och stöd gör att man känner sig otillräcklig. Att man knappt har någon planeringstid då väldigt mycket tid går åt till dokumentation, möten, arbeten med datorer mm gör att man inte känner man känner frustration då man vet att man kunnat göra lektionen bättre, roligare, mer spännande.

Funderar allvarligt på att byta Göteborgs stad mot en annan kommun där man faktiskt satsar på skolan och de som vistas i den. Jag vet att gräset inte alltid är grönare, men jag börjar faktiskt få nog!

Breaking dawn 2

Har varit med två av mina fina vänner på bio och sett breaking dawn 2. Har ju blivit helt såld på dessa vackra vampyrer! Filmen var helt ok, inte den bästa men bra. Och vampyrerna var lika snygga som vanligt! Nästan så man hoppas på att stöta på en vampyr :)

Nu ska fröken vampyr sova så hon orkar med morgondagens fackmöte!

Bästa tanterna!

Jag jobbar på Röda Korset en eftermiddag i veckan vilket är väldigt kul och känns bra för själen. Men något av det bästa är att jag får träffa "mina" tanter, det vill säga tanterna som också jobbar där. Medelåldern är ganska hög och att vara yngst i gänget känns bara kul. De har de mest fantastiska historier att berätta, de har livserfarenheter och visdom, och de har humor! Eftersom jag inte har några äldre släktingar kvar i livet är det ett privilegium för mig att få träffa dessa tokiga damer.

En av mina tanter var idag nyss hemkommen från en semesterresa till Jamaica. Eftersom jag snart ska dit så gav hon mig en del restips + att hon tagit med broschyrer och papper från resemålet. Dessutom hade hon lovat bort mig till en kille där... Haha. Hon är så underbar!
- Eftersom du har så jäkla svårt att träffa en karl på egen hand så sa jag till reseguiden att du kommer ner snart så han väntar på dig! Han kommer från någon liten håla utanför Stockholm, tyckte han passar dig.
- Oj då, men hur gammal är han då?
- Jag är ju lite dålig på det där med att se ålder men någonstans mellan 20 och 40 år. Han kanske inte är den snyggaste jag sett men han var riktigt trevlig!
- Ok.
- Japp, du behöver bara hälsa från mig, han vet att du kommer!

Hahah, de är så underbara min tanter!

Hann nästan...

Jag hann nästan med träningen innan skidskyttet började. Fast det var ju inte så mycket att komma hem till tyvärr, gick ju inte så bra för mixlaget :( Desto bättre har det ju gått för Norge i dag, tur att man har lite norskt blod i sig för då kan man glädjas för dem i alla fall :D

Nu blir det alpint och sen blir det till att jobba lite. Är mitt uppe i utvecklingssamtalsperiod vilket innebär senare dagar på jobbet och inte mycket till planeringstid på jobbet. Då får man planera desto mer hemma samtidigt som man går igenom omdömen för att vara förberedd inför samtalen. Bara till att bita ihop, snart är det ju julledighet, något att se fram emot! :D

Planering för träning...

I dag krävs det avancerad planering för att få in min egen träning i schemat! Det är så otroligt mycket rolig vintersport på tv, skidor, skidskytte och alpint! Love it! Men det betyder att jag måste äta min lunch på exakt rätt tid för att sedan kunna sprinta iväg till klättringen efter längdskidorna, klättra en timme, sen en snabb sväng in i mataffären för att få med mig grejer till middagen för att sedan hinna hem till skidskyttet!

Woohoo!!!

Så mycket bättre, eller?

I dag har det snurrat många tankar i mitt huvud. Många positiva tankar men också en del frustrerande tankar. En sån här helg, när man inte har några planer som helst med sina kompisar utan många av dem har planer på andra håll, så är det lätt att man känner sig lite ensam. Jag har inte svårt för ensamhet, tvärt om! Jag behöver min egentid för mig själv. Men i dag kände jag mig konstigt nog ensam... Kanske mest för att jag grubblade över det här med att vara singel.  

Att jag är singel är inget jag valt, inget jag önskar. Det bara är så. Visst, jag har varit förälskad, jag har älskat, men än så länge har jag inte funnit den som kan stå ut med hela mig, eller som  jag kan stå ut med... 

För några veckor sedan blev jag för första gången i mitt liv betalande medlem på en dejtingsida. Tänkte att man kanske kunde hitta någon där. Än så länge har det lett till en dejt som slutade i lite av en katastrof. Eller det slutade inte bra i alla fall. Han var helt klart bara ute efter en sak och det var inte jag! Jag vill ju ha det där pirret, den där känslan av att det här kanske är något att bygga på, något att tro på. Jag har ju en dröm om en man och en familj. Jag förstår ju att det inte händer på en första dejt.. haha. Men känslan av att vilja träffa personen igen infann sig inte. 

En del säger att jag är för kräsen, att det är svårare ju äldre man blir, att ju fler gånger man blivit bränd desto svårare är det att läka och bla bla bla. Och visst, till viss del kanske det är så, men jag är redo nu. Återstår bara att finna den som är redo för samma sak. Frågan är ju bara hur sjutton jag ska kunna hitta honom. Dejtingsidor är tydligen inte min grej. På jobbet finns det inga potentiella karlar, på krogen funkar det ju tydligen inte heller. 

Så är det någon giftasmogen man som läser detta, eller någon som känner en giftasmogen man, hör av er! :D

Nu ligger jag i alla fall i soffan och kollar på Så mycket bättre och stickar på min halsduk efter ett skönt och hårt träningspass! Tjoho!