Äntligen

Äntligen är den här, nya säsongen av Mia och Klara!!! Har nu sett det första avsnittet och kan bara säga UNDERBART!!! Det är så himla roligt samtidigt som det ligger djupare saker under. Även om man skrattar åt Gulletussans kommentarer i butiken känner man en liten klump i magen för hennes skull, stackars lilla gumman... Och Tabita som blir på så bra humör efter en timmes Svampbob... haha!

Annars har det varit en dag full av sport. Inte för min egen del, min största prestation idag var när jag gick från vardagsrummet till köket för att ställa in potatisgratäng i ugnen... Nä, sport på TV. Älskar söndagar så här års, ligger alltid däckad framför Vinterstudion. Det gör inget om man slumrar till en stund för allt visas i sammandrag om och om igen. Det är gött!

Imorgon börjar en ny arbetsvecka, nya tag ska tas och jag hoppas energin infinner sig tills dess.

Ännu en dag i paradiset...

Det har varit en lite deppig dag idag, så är det varje 20e januari och så kommer det alltid vara. Det är nämligen det datum då hela min världsbild ändrades.

För 15 år sedan gick pappa bort för att aldrig återvända. Jag minns den dagen som om det vore igår men ändå finns det så många luckor... Det är konstigt det där. Jag vet vad jag gjorde när larmet till hans rum gick och sköterskor och läkare sprang dit, jag vet hur mycket klockan var då, vilket tv-program jag tittade på i väntrummet, jag vet att vi väntade och väntade på att brorsorna skulle komma till sjukhuset, jag minns att mamma hade fått en p-bot när vi kom ut... Men jag kommer inte ihåg vad hans sista ord var, la dem inte på minnet eftersom det inte skulle bli hans sista i min värld, jag har ingen aning om vilken tid på dygnet vi åkte från sjukhuset, var det förmiddag eller natt, ingen aning, och jag kommer inte ihåg om vi sa något till varandra mina bröder, mamma och jag när vi åkte hem. Men jag vet att jag har saknat honom varje dag sedan dess, i 15 år... Det blir många dagar...

Hua, läskigt i spåret...

Idag var jag ute och halkade omkring i Skatås. Jag är överlycklig över att jag inte brutit ett enda ben i kroppen. Det var iskana nästan hela vägen runt och som om inte det var nog så var belysningen kass! Dessutom var jag lite orolig över att det knappt var några andra som var ute och sprang så skulle man ramla och slå i bakskallen skulle det ta lååång tid innan man blev hittad. Men för en gångs skull hade jag iaf mobilen med mig i bakfickan!

Nu önskar jag att det här himla vädret upphör och att det blir varmt och ljust nu!!! Det blir ju så mycket roligare att springa då.

Imorgon ska jag jobba sent, det kommer nog bli en underbar dag! Kärlek till alla!

Ge mig en diagnos...

I fredags var jag på after work med några av mina underbara kollegor. Vi hade väldans kul, pratade, drack drinkar, dansade. Plötsligt kom två av dem, manliga sådana, in på hur det kommer sig att jag är singel, är jag för kräsen eller? Så nu har jag gått och funderat på det där, varför är jag singel?

Jag kom fram till att jag måste lida av någon mycket allvarlig psykisk störning... För jag tycker inte jag är så kräsen av mig, lite krav måste man ju ha med tanke på att man ska stå ut med personen en livstid. Nej, mitt problem ligger mer i att jag alltid lyckas falla för fel män!!! Antingen är de upptagna, sambos, redan ringmärkta, eller så är det sådana som "inte är redo för ett förhållande" = "du duger inte för mig men jag kan ha dig tills jag hittar något bättre"... De männen faller jag pladask för. Jag kan nu tänka mig att någon psykologistudent gärna skulle vilja kliva in i min hjärna och rota runt och troligen skulle de hitta stora störningar, något traumatiskt från min barndom/ungdom som visar på att jag innerst inne är rädd för att binda mig, rädd för att den jag älskar ska försvinna eller så... För något fel är det ju på mig som aldrig faller för de där snälla, omtänksamma SINGELKILLARNA!!!

Jag ska sova på saken, för imorgon är det en ny underbar dag och då kan vad som helt hända! Och om du inte är singel, håll hårt i den du älskar!

En lycklig 8åring

Min älskade lilla brorsdotter fyllde 8 år i måndags, tänk vad tiden går fort! Får mig att minnas att det är 8 år sedan jag pluggade i Barcelona... hmm, tiden går fort!

I alla fall, som den alltför tankspridda och glömska faster man är, skickade jag iväg ett kuvert med lite pengar till henne, något försenat men ändå. Jag kom ju åtminstone ihåg att ringa på den rätta dagen! Idag hade pengarna kommit fram och en överlycklig liten ängel ringde:

-Hej, tack för pengarna, jag har tagit hål i öronen för dom! Det gjorde inte ett dugg ont!!!

Så söt hon är min lilla prinsessa. Ibland är det kanske inte så dumt att ha en faster som bor på andra sidan landet, som är glömsk och tankspridd men som skickar pengar så man kan ta hål i öronen!

Imorgon är det torsdag, nästan helg! Klappa dig själv på axeln, du är bra!!!

Gudrun Schyman på besök...

I dag hade vi besök av Gudrun Schyman på vår skola. Hon var där och höll en kort (1,5h) föreläsning om jämställdhet. Säga vad man vill om Gudrun och hennes politiska ställning, men tala, det kan hon. Hon är otroligt insatt och kan förklara på ett väldigt engagerande och intressant sätt!

En väldigt spännande iakttagelse av henne är att många kvinnor, utöver sitt heltidarbete, går hem och arbetar med hem, barn och vård av frisk man...tyvärr finns det ingen blankett på försäkringskassan att fylla i för ersättning av vård av frisk man...haha. Ibland är man nästan glad att man är singel!!!

Men visst finns det många män som faktiskt också kämpar för jämställdhet och som FAKTISKT tycker att det ska vara jämställt, inte bara säger så! Men var hittar man en sån man då? Någon som har något förslag, för en sån vill jag ha :)

Imorgon är det onsdag, då är det bara 2 dagar till helg! Ge någon en komplimang, det är vi alla värda!

Träningsvärk

Idag har jag lidit av svår träningsvärk! Tror att det har med åldern att göra, för jag har inget minne av att man fick sådan här träningsvärk när man var yngre...

Igår spelade vi beachvolleyboll i två timmar (därav träningsvärken idag). Jag har inte spelat volleyboll på drygt 10 år och trodde att jag fortfarande var lika bollsäker och spänstig som jag en gång i tiden varit. Så där flög jag omkring, med bollarna studsande åt helt fel håll... jag slängde mig så jag fick hela munnen full med sand, kastade mig efter bollar så att ryggen knakade, missbedömde avstånd så jag knockade mig själv med bollen, sprang som en tokig utan att komma någon vart i sanden... Varenda muskel i kroppen värker!

Men det är också jäkligt skönt att känna att man tagit ut sig, att man tränat muskler man inte visste fanns. Idag spenderade jag en timme i bastun för att lindra värken, och det blev faktiskt bättre. Skönt!

Imorgon är det tillbaka till jobbet! Älska de som står dig nära!

Skitväder!

Nej, nu är jag trött på det här slasket och blasket!!! Kan det inte bestämma sig, vädret, snö eller inte. Det är ju omöjligt att ut och springa, livsfarliga isfläckar överallt, och dessutom är det svinkallt. Jag ligger i soffan med tre filtar över mig, raggsockor och tofflor på fötterna, tre par tröjor varav en stickad ulltröja plus en sjal runt halsen. Och ändå fryser jag! Det värsta med Götet är detta väder! Hate it!!!

Men imorgon, då kanske solen visar sig och det blir en underbar dag! Det vet man ju aldrig... Krama de som finns dig nära!

Åhhh, jobba igen...

Då har semestern tagit slut, inga sovmorgnar, inga sena kvällar, börja ställa klockan på 5.50 igen och komma hem långt efter att solen gått ned... Inte ett dugg uppiggande! Önskar att jag kunde fått några dagars längre ledighet, stanna kvar i sängen, mysa med de jag tycker om, ta långa promenader i solsken (vilket jag ju iofs inte gjort den här ledigheten, men man skulle ha kunnat om solen visat sig...). Tur att det snart är helg :)

Men bit ihop och tänk att imorgon kan vad som helst hända och kanske, kanske, händer något extraordinärt bra imorgon!

Nytt år, nya möjligheter!

Japp, då har det blivit 2009... Man är ju minst sagt lite nyfiken på vad det här året ska bjuda på!

Jag avslutade 2008 och påbörjade 2009 i Luxemburg med härliga vänner. Ett bra slut och en bra början. Sedan kom man tillbaka till ett kylslaget Göteborg och skulle börja sitt nya liv (som vid varje nytt år ungefär). Så idag snörade jag på mig mina jogginskor för första gången i år och gav mig ut på isiga trotoarer. 40 minuter senare kom jag hem, lycklig över att inte ha brutit något ben eller lårbenshals... gammal och stel som man är. Kylan sved i kinderna och inte ens en riktigt lång dusch i hett vatten kunde värma en frusen fröken. Så sedan blev det soffan och filten.

Nu ska jag se om jag orkar hålla mig vaken för att titta på småkronorna (eller 50 öringarna...) som ska spela final i ishockey om några timmar.

God fortsättning och krama varandra!