I dag har det snurrat många tankar i mitt huvud. Många positiva tankar men också en del frustrerande tankar. En sån här helg, när man inte har några planer som helst med sina kompisar utan många av dem har planer på andra håll, så är det lätt att man känner sig lite ensam. Jag har inte svårt för ensamhet, tvärt om! Jag behöver min egentid för mig själv. Men i dag kände jag mig konstigt nog ensam... Kanske mest för att jag grubblade över det här med att vara singel.
Att jag är singel är inget jag valt, inget jag önskar. Det bara är så. Visst, jag har varit förälskad, jag har älskat, men än så länge har jag inte funnit den som kan stå ut med hela mig, eller som jag kan stå ut med...
För några veckor sedan blev jag för första gången i mitt liv betalande medlem på en dejtingsida. Tänkte att man kanske kunde hitta någon där. Än så länge har det lett till en dejt som slutade i lite av en katastrof. Eller det slutade inte bra i alla fall. Han var helt klart bara ute efter en sak och det var inte jag! Jag vill ju ha det där pirret, den där känslan av att det här kanske är något att bygga på, något att tro på. Jag har ju en dröm om en man och en familj. Jag förstår ju att det inte händer på en första dejt.. haha. Men känslan av att vilja träffa personen igen infann sig inte.
En del säger att jag är för kräsen, att det är svårare ju äldre man blir, att ju fler gånger man blivit bränd desto svårare är det att läka och bla bla bla. Och visst, till viss del kanske det är så, men jag är redo nu. Återstår bara att finna den som är redo för samma sak. Frågan är ju bara hur sjutton jag ska kunna hitta honom. Dejtingsidor är tydligen inte min grej. På jobbet finns det inga potentiella karlar, på krogen funkar det ju tydligen inte heller.
Så är det någon giftasmogen man som läser detta, eller någon som känner en giftasmogen man, hör av er! :D
Nu ligger jag i alla fall i soffan och kollar på Så mycket bättre och stickar på min halsduk efter ett skönt och hårt träningspass! Tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar