I torsdags tog jag blien och körde de 56 milen norrut som leder till mina barndomstrakter. Efter timmar i pissregn, mörker och bilköer var jag äntligen hemma hos lilla mamsen. Världens bästa mamma! Hade saknat henne så mycket, men efter en halvtimme hos henne var det dags att svira om och ge sig ut i blåsten och regnet. Ner på stan'. Träffade en gammal kär vän, någon som jag längtat efter, någon som jag tycker mycket om, någon som jag aldrig kommer glömma. Det var underbart.
På fredagen träffade jag syskon och syskonbarn. Det är helt otroligt hur mycket som kan hända på några månader när det gäller barns utveckling. Minstingen där hemma, som är 1 år och 9 månader (snart) hade ju börjat prata en hel massa. Med bestämdhet i rösten sa han åt mig vad jag skulle göra eller vad vi skulle leka. Det var underbart att se dem alla igen!
Men allt är inte bara roligt när jag åker hem. Fortfarande gör det ont när jag tänker på huset på ön där jag växte upp, som idag blivit sommarstuga åt någon rik j**la snubbe från Djursholm eller var f*n han kommer från... Men jag satte på mig mina löparkläder och tog bilen ut till ön på lördagen. Satte mig vid bryggan en halvtimme innan jag sprang en liten runda i den friska havsluften. Sedan tog jag bilen till kyrkogården. Jag brukar inte besöka kyrkogården när jag är hemma, men nu kändes det rätt. Ville dit. Inte bara för att det var Allhelgona utan också för att pappa faktiskt skulle ha fyllt 67 år i lördags. Jag satte mig på en bänk i minneslunden och då kom tårarna. Jag kunde inte hejda dem. Jag satt nog i 40 minuter och bara grät, inte så där hulkande utan lät bara tårarna rinna över kinderna. Folk kom och gick, men jag brydde mig inte om det. Det kändes så skönt. När jag gråtit färdigt satte jag mig i bilen igen och åkte hem till mamsen igen.
Sedan var det bara att hoppa in i duschen, göra sig iordning för fest och dra till singstartävlingen som anordnats för kvällen. Det var en mycket trevlig kväll, även om mr M slog mig i singstar! Grrr... jag skyller på att han övat... Utgång, dans, hemgång och ett nattligt samtal till någon jag tycker mycket om!
Sedan var det redan söndag! Varför går lediga dagar så fort? Hämtade upp jobbarkompisen i Uppsala och körde 7,5 timme hemåt igen, nu livrädd över att stöta på en isfläck på vägen eftersom jag inte bytt till vinterhjul ännu... Men vi klarade oss, och idag var det åter till jobbet!
I morgon blir det en hästdag, knappa 13 arbetstimmar varav många möten. Hoppas jag överlever! Ny dag, nya tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar