Nu fanns det inga ursäkter längre. Kunde inte skylla på storm, regn eller snö, inte några skador eller att jag kom hem för sent. Slut på alla bortförklaringar. Så det var bara till att svira om och snöra på sig joggingskorna så fort jag kom hem.
Det var underbart. Kall, frisk luft, fötter som flög fram över asfalten och grusvägen, svetten som rann längsmed ryggen. Underbart, i 5 minuter, sedan en kamp mot att ge upp, håll och hosta. Men jag fixade det, ingen jätte runda, drygt 6 km, men nu är jag på gång igen. Och DET känns underbart. Alltid lika skönt när rundan är över och man överlevt.
Så, nu är jag på gång igen, nu blir det till att springa igen och inte bara ett pass i veckan, nej nu ska här tränas stenhårt! Inga ursäkter är acceptabla, nu ska jag komma tillbaka i form igen och det känns bara bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar