Det har varit en lite deppig dag idag, så är det varje 20e januari och så kommer det alltid vara. Det är nämligen det datum då hela min världsbild ändrades.
För 15 år sedan gick pappa bort för att aldrig återvända. Jag minns den dagen som om det vore igår men ändå finns det så många luckor... Det är konstigt det där. Jag vet vad jag gjorde när larmet till hans rum gick och sköterskor och läkare sprang dit, jag vet hur mycket klockan var då, vilket tv-program jag tittade på i väntrummet, jag vet att vi väntade och väntade på att brorsorna skulle komma till sjukhuset, jag minns att mamma hade fått en p-bot när vi kom ut... Men jag kommer inte ihåg vad hans sista ord var, la dem inte på minnet eftersom det inte skulle bli hans sista i min värld, jag har ingen aning om vilken tid på dygnet vi åkte från sjukhuset, var det förmiddag eller natt, ingen aning, och jag kommer inte ihåg om vi sa något till varandra mina bröder, mamma och jag när vi åkte hem. Men jag vet att jag har saknat honom varje dag sedan dess, i 15 år... Det blir många dagar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar