Jo då, jag tog mig ut på mitt intervallpass i dag. Hade helst av allt gått och dragit något gammalt över mig då jag inte är så överförtjust i intervallträning men jag bet ihop, bytte om och gav mig av.
Då det var mitt första intervallpass på flera månader tänkte jag mig en lite lättare start så jag joggade någon km som uppvärmning och sedan körde jag på gångbanan (är rätt halt ute även om det är barmark...). Ställde in min löparklocka på 1 min intensivt, 1 minut vila och 12 repetitioner. Kände mig rätt stark, sprang det intensiva på km tider mellan 4.45-5.05. Mitt mål är att orka springa längre sträckor på km tider runt 5.40. Jag sprang, svettades, bet i hop.
Då plötsligt, under min tionde intervall när svetten sprutade som mest, då sprang jag på honom... Min gamla kärlek! Lika fin nu som då. Hjärtat hoppade till lite. Han stannade, vi pratade och jag blev så där tonårsaktigt generad som man kan bli av vissa människor. Jag tror alla har någon/några sådana personer som man liksom aldrig riktigt kan släppa och glömma. Han är definitivt en sådan person för mig. Jobbigt bara att man stod där i löparkläder, mössan neddragen, svetten rinnande och ansiktet blossande rött! Haha. Jaja. Sedan sprang vi i alla fall vidare åt olika håll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar